För över 30 år sedan skrålande dåtidens ungdomar: Hon är moder dator, allas vår mor den nya tidens centrala punkt.
För någon vecka sedan var jag själv av en av de ungdomar som tågade längst Avenyn och skrek: Vad ska vi göra? Stoppa ACTA! Vart jag än vänder mig är debatten där, kollisionen mellan det analoga och digitala samhället. Senast igår röstade Riksdagen igenom Datalagringsdirektivet .
I debatten kan man urskilja två huvudspår: den ena handlar om övervakning, den andra om upphovsrätten. Enligt mig är dessa två inte separata intressen utan snarare, som även magasinet Camino skriver i sin artikel ”Hackarnas krig”;
”den politiska makten har gaddat ihop sig med den ekonomiska”.
För visst är det underligt att just när nätaktivismen är som störst och slår som hårdast mot styrande styren, så stramas lagarna åt allt desperatare och hårdare i så väl diktaturer som demokratier.
Gemensamt för de båda debatterna är att, på den överordnade sidan står den liberala politiken som förespråkar fri konkurrens och tillväxt samt ett ökat beskydd mot terrorism. Den andra sidan är vi som förespråkar en aktiv demokrati där vi enskilda människor kan delta och kan påverka beslut som berör vår yttrande- och informationsfrihet.
Jag har många gånger ställt mig frågan, ser politiker och företag inte det verkliga problemet? Hur kan de ha missat att detta är ett problem som bottnar i en förskräcklig rädsla för förändring och ovilja att anpassa sig efter en ny tid, där dagens digitalisering är minst lika revolutionerande som när industrialiseringen tog fart. Ser dem inte eller vill dem inte se? Eller är det för att generationen som tillhör beslutsfattare tillhör generationen som växte upp utan Internet?
Vad är det då för typ av förändringar jag syftar på? Jo exempelvis, musikindustrins utveckling från att tidigare sälja en produkt till att numera mer och mer sälja en tjänst eller upplevelse. Eller vår vana vid att fysiskt utrymme är en av våra viktigaste resurser men som digitalt är både billigt och nästintill oändligt och i tillägg svårt att uppdela i tydliga gränser. Jag tror inte vi kommer hitta en fungerande upphovsrättslag fören vi slutar tro, att det analoga samhällets lagar går att implementera på det digitala samhället. Vi måste tänka om och faktiskt förstå vad som händer och det görs inte utan att bjuda in oss, generationen uppväxt med Internet.
Ni kan säga vad ni vill om att vi inte vill betala eller att det är en form av stöld. Det är ni som inte kan leverera tjänster som vi är villiga att betala för som både gynnar er och oss. Vinylförsäljningen ökade med 40 % förra året i UK och Spotify är ett tydligt exempel på att vi visst vill betala men då måste det bemöta våra behov. Musikbiblioteken är ännu ett exempel på marknadens förändring, där musikinnehållet blir bundet till tekniken och elektronikföretagen får pengarna.
Den juridiska kontrollen kräver en statlig kontrollapparat och detta får oss genast till den andra debatten: övervakning och datalagring i syfte att skydda samhället och dess invånare. Om du inte sedan tidigare vet så mycket om övervakningsindustrin kan detta bli obehagligt.
Marknaden för övervakning har blivit en miljardindustri. Ett tydligt exempel på detta är den stora mässan Intelligence Security Systems World, som från sin start 2001 hade ett fåtal besökare till att nu besökas av 50-tal olika länder, fem gånger per år. Mässan förbjuder pressen att närvara och säljare har tystnadsplikt. Intresset för massövervakning har ökat i takt med politiska uppror och den ekonomiska krisen. Tekniken som exempelvis användes i arabländerna för att spåra regimkritiker, är lik den Europa allt mer använder sig av för att bekämpa: terrorism, trafficking, organiserad brottslighet och narkotika, även några av anledningarna till det genomröstade Datalagringsdirektivet. Övervakningsindustrins tidigare begränsade marknad till diktaturer har nu expanderat och jag kan tycka mig höra övervakningsbolagens glädjetjut.
Internet är en symbol för människans yttrande och informationsfrihet. Internet är en möjlighet till att kunna ta del av information och förenklar det för människor att organisera sig tillsammans. Jag efterlyser en aktiv demokrati för sanningen är den, ett val var fjärde år är inte en aktiv demokrati! Om alla bjuds in att delta hade vi förmodligen kunnat kompromissa och utvecklas tillsammans. Människan är den art som bäst kan anpassa sig och förutse scenarier, varför utnyttjar vi inte detta? Hur hårda lagarna än blir, kommer teknikens utveckling aldrig kunna hindras med varken juridik eller moral. Det är dags att börja mötas och finna gemensamma fördelar men då måste vi, den generationen uppväxt med Internet tillåtas att delta!
Aktiv demokrati, ja tack!